Ikväll kollade jag på Bayern - Barca på Glenn's på Friggagatan, 4-0. Man har ju märkt den senaste åren, kanske ett-två år, kanske sedan Zlatan lämnade Barca, att katalanerna är långt ifrån älskade på svenska sportbarer. Jag kommer ihåg att jag skrockade i februari 2011 när Guardians Barney Ronay tog avstånd från Barcas tiki-taka i favör för Stokes kick-and-rush, men sedan dess verkar det som att majoriteten av den fotbollsintresserade världen svängt över på Ronays sida, eller åtminstone tagit avstånd från Barca -- de blev för dominanta. När jag såg Milan - Barca på O'Learys vid Norrtull för någon månad var Milanmajoriteten gigantisk. Men inför ikväll var jag genuint osäker: har FC Bayern något enda fan i Sverige? Att Dortmund har fans är klart -- de är ju poplaget, hipsterlaget, gruvarbetarlaget, comebacklaget som alla älskar. St Pauli dito. Men FC Bayern? Inte mycket aktivite på Svenska Fans i alla fall. Men tja, det fanns inga matchtröjor eller halsdukar på sportbaren ikväll, inte som när Liverpool spelar, men uppskattningsvis 80 procent av de som gjorde ljud ifrån sig gjorde det på sätt som antydde att de hejade på Bayern, eller i alla fall mot Barca. Jonathan Wilson hade en magisk text på Guardian idag om skiftet mellan två gigantiska lag ("Pep past against Pep future in a Pep-less present that could mark the transition from one generation to the next"); själv nöjer jag mig med att diskutera tevefansociologi.
---
Thomas Müller (två mål, en assist, en målgörande obstruktion) var kung idag. Nämnde Barney Ronay hade också en fantastisk text om Müller -- Raumdeuter -- nyligen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar