söndag 28 april 2013

Klubbarna med störst inkomster, och har Schalke chans att komma tillbaka?

Som alla andra som inte har ett hjärta av sten och är född varken i Gelsenkirchen eller Madrid älskade jag BVB:s kross av Real Madrid i onsdags. Men som (svenskt) Schalkefan blev jag också avundsjuk, inte för första gången den här CL-säsongen, på Dortmundfansen som får se sin klubb spela så fin fotboll och vinna stort. Samtidigt har Schalke slirat runt omkring fjärdeplatsen i Bundesliga, som ger kval till CL nästa säsong vilket är hur viktigt som helst, och jag har funderat lite på vilken chans det finns att Schalke kan komma tillbaka inte bara till CL utan också möta en ny vår som BVB gjort de senaste åren (skildrat fint av Uli Hesse här), efter sin ekonomiska kris 2006. Just nu har Schalke ett ojämnt lag -- geni i Draxler, toppkvalitet i Huntelaar, men också en hel del inlån, en hel del skador, och enligt fansen för många spelare med höga löner som inte brinner för klubben. Och på det en tveksamhet som vägrar lägga sig om huruvida Jens Keller verkligen är rätt tränare för Schalke och om han får fortsatt kontrakt efter den här säsongen.

Bayern och BVB dominerar nu, "det spanska förhållandet" som Uli Hoeness pratade om, och pessimister tolkar Götzes övergång som att Bundesliga t o m kan vara på väg till att vara ensidigt dominerad av Bayern. Ligatrean Leverkusen tycks långt ifrån toppduon och verkar bli av med sina målmaskiner Schürrle och Kiessling till sommaren. Men Schalke då!?!? Åtminstone en sak talar för att Schalke skulle kunna bli något: $$$. Enligt revisionsfirman Deloittes lista över de fotbollsklubbar som tjänar mest pengar i världen så hamnar Schalke 04 faktiskt på plats 14, med intäkter på 175 miljoner pund, vilket gör dem trea i Tyskland efter överlägsna Bayern på 369 miljoner (alltså mer än dubbla Schalke!) och Dortmund på 189. Så här ser topp 20, som jag hämtar från Wikipedia, ut:

plats -- lag -- intäkter i £ -- plats 2010-2011
1 Real Madrid -- 512.6 -- 1
2 Barcelona -- 483.0 -- 2
3 Manchester United -- 395.9 -- 3
4 Bayern Munich -- 368.4 -- 4
5 Chelsea -- 322.6 -- 6
6 Arsenal -- 290.3 -- 5
7 Manchester City -- 285.6 -- 12
8 Milan -- 256.9 -- 7
9 Liverpool -- 233.2 -- 9
10 Juventus -- 195.4 -- 13
11 Borussia Dortmund -- 189.1 -- 16
12 Internazionale -- 185.9 -- 8
13 Tottenham Hotspur -- 178.2 -- 11
14 Schalke 04 -- 174.5 -- 10
15 Napoli -- 148.4 -- 20
16 Marseille -- 135.7 -- 14
17 Lyon -- 131.9 France 17
18 Hamburg -- 121.1 -- 18
19 Roma -- 115.9 -- 15
20 Newcastle United -- 115.3 -- 25 
Som sagt så klagar fansen på höga löner (en rest från Felix Magaths tid) och obalanserad trupp, och klubben har enligt Svenska fans-sidan stora lån med höga räntor, men inkomsterna är åtminstone rejäla. Det är också notabelt att så sent som 2009-10 och 2010-11 hade Schalke (140, 202 milj) klart större inkomster än Dortmund (105, 139 milj), som förstås kommer dra ifrån i år med sina stora CL-inkomster.

---
mer om Deloitte Football Money League: Guardian 24 januari i år.

---
uppdatering 1 maj
Dagen efter att jag skrev detta inlägg funderade Raphael Honigstein på Guardian på samma tema: kan Schalke utmana det groende duopolet i Bundesliga? Schalkes klubbdirektör har uttalat sig om att S04 minsann är på nivå med BVB (vilket knappast övertygar någon just i dessa dagar...), och Honigstein konstaterar att om någon klubb ska kunna utmana Bayern och BVB så är det Schalke:
"a lack of real competition at the very top – Leverkusen are too pleased to be there, while everyone else is either useless (Stuttgart, Bremen, Wolfsburg, Hamburg) or only there by the grace of one extraordinarily good campaign (Freiburg, Frankfurt, Mainz) – puts Tönnies' club in a strong strategic position. For their sake and the league's, they must take it."
Och jo, med tanke på Schalkes stora intäkter som vi ser i Deloitte Money League verkar detta väl rimligt, även om jag inte ser varför Leverkusen eller Hamburg inte skulle kunna utmana också.

torsdag 25 april 2013

"Ingen gillar oss"

Vilka fans sjunger "ingen gillar oss"? I Sverige tänker jag på AIK. Sången "No one likes us, we don't care" till melodin från Rod Stewarts "Sailing" kommer från huliganberyktade Millwall. Och i Tyskland sjunger Schalkefansen: "wir sind Schalker, keiner mag uns, scheiss egal". Finns det en viss typ av klubb som är mer benägen att ta till sig en sång som denna? Jag kan åtminstone inte se någon likhet mellan AIK, Millwall och Schalke.

Bayer Leverkusens image


1903 tog en arbetare från kemifabriken Bayer, där aspirinet uppfanns 1897, initiativ till att starta en fotbollsklubb och skrev, med underskrifter från 170 kollegor, ett brev till företagsledningen och bad om stöd. Detta beviljades och 1904 grundades sportföreningen TSV Bayer 04 Leverkusen. Som ett lag med en så stark koppling till ett stort företag har föreningen av allt att döma vissa imageproblem -- samtidigt som det finns en given arbetarklasscred i det, så finns det ju också något kapitalistiskt med det. (Oh vilken djävulsk dialektik!) Wikipedias sida om Bayer Leverkusen är klockren om detta så jag citerar rakt av, utan att bankonivaskt låtsas om att jag skrivit detta själv:

In contrast to many other German football clubs, which hold close ties to their working class roots, Bayer Leverkusen strives for a clean, family-friendly image. The BayArena has the reputation of being one of the most family-friendly football stadiums in Germany. Ironically, Bayer 04 was the first Bundesliga club whose fans identified themselves as Ultras and the city of Leverkusen is one of the old industrial cities of Germany.
Bayer Leverkusen is perceived by some to have an ongoing image problem of a different sort. Although they are a financially healthy club with a stable of strong players, many fans of the traditional clubs denounce Bayer Leverkusen as being a "plastic club", without traditions or a committed fan base, existing solely as a creation of their rich pharmaceutical company sponsor – Bayer AG. As a result, the club and their fans have started to emphazise their industrial origins with proudness, calling themselves "Werkself" (Eng. "Factory team", "Millhanders") or "Pillendreher" (Eng. "Tablet twisters").
However, this is not a unique phenomenon in football. Other famous clubs such as PSV Eindhoven, FC Carl Zeiss Jena and Sochaux share a similar reputation of being works teams. As distinguished from the various Red Bull teams (Salzburg, New York and Leipzig) which has been established or redefined in the recent past primarily for commercial reasons, the formation of Bayer Leverkusen was motivated by the idea of promoting the conditions of living of the local factory workers at the beginning of the 20th century. In due consideration of the tradition of the factory squad UEFA allows Bayer Leverkusen, in contrast to Red Bull Salzburg, to use the brand name of Bayer in European club competitions.

onsdag 24 april 2013

Stor Bayernmajoritet på Glenn's ikväll



Ikväll kollade jag på Bayern - Barca på Glenn's på Friggagatan, 4-0. Man har ju märkt den senaste åren, kanske ett-två år, kanske sedan Zlatan lämnade Barca, att katalanerna är långt ifrån älskade på svenska sportbarer. Jag kommer ihåg att jag skrockade i februari 2011 när Guardians Barney Ronay tog avstånd från Barcas tiki-taka i favör för Stokes kick-and-rush, men sedan dess verkar det som att majoriteten av den fotbollsintresserade världen svängt över på Ronays sida, eller åtminstone tagit avstånd från Barca -- de blev för dominanta. När jag såg Milan - Barca på O'Learys vid Norrtull för någon månad var Milanmajoriteten gigantisk. Men inför ikväll var jag genuint osäker: har FC Bayern något enda fan i Sverige? Att Dortmund har fans är klart -- de är ju poplaget, hipsterlaget, gruvarbetarlaget, comebacklaget som alla älskar. St Pauli dito. Men FC Bayern? Inte mycket aktivite på Svenska Fans i alla fall. Men tja, det fanns inga matchtröjor eller halsdukar på sportbaren ikväll, inte som när Liverpool spelar, men uppskattningsvis 80 procent av de som gjorde ljud ifrån sig gjorde det på sätt som antydde att de hejade på Bayern, eller i alla fall mot Barca. Jonathan Wilson hade en magisk text på Guardian idag om skiftet mellan två gigantiska lag ("Pep past against Pep future in a Pep-less present that could mark the transition from one generation to the next"); själv nöjer jag mig med att diskutera tevefansociologi.

---
Thomas Müller (två mål, en assist, en målgörande obstruktion) var kung idag. Nämnde Barney Ronay hade också en fantastisk text om Müller -- Raumdeuter -- nyligen.