Förslag på regeländringar

Rio-Kalle: klassisk kepsbärare. Staty utanför Olympia i Helsingborg

Jag läser The Guardians högkvalitativa fotbollsbevakning på nätet rätt flitigt, och är inte ensam; denna contrarian, intellektuella fotbollsbevakning får ständigt mängder av kommentarer. Som jag uppfattar det finns det tre typer av kommentatorer där:

1. ironiska, intelligenta kommentatorer som påfallande ofta refererar till Football Manager och allmänt uppvisar stor likhet med själva skribenterna på Guardian Football.
2. klubbidioter - folk som är helt enögda, inte kan skriva ut namnet på sina lags fiender, osv. En otroligt irriterande grupp.
3. övriga.

Guardian-skribenten Barney Ronay frågade häromveckan på twitter om förslag på regelförändringar i fotbollen, och fick då några goa svar som i allra högsta grad kommer från den första gruppen ovan.

@barneyronay Anyone kissing the badge to be forced into a civil union with the chairman of the club.

@barneyronay a strict designation system for boot colours. Eg white boots only available after multi-stepover test passed.

@barneyronay All substitutes must wear flat caps in honour of the working class heritage of the game

@barneyronay Electrify the shoulders of referees to punish any player who laughingly places their hand on their shoulder after being booked.

@barneyronay any player slapping the ground in agony with the other forearm over their face MUST be taken to hospital immediately.

@barneyronay If you're stretchered off but get back up, you have to play the remainder of the match on the stretcher, a la crab football

@barneyronay Any defender who raises their arm to indicate offside must immediately be substituted.

Jag läser dessa förslag, som samling, som uttryck för en av de många hållningarna till fotboll i västvärlden idag. En hållning som i någon mån är "mot den moderna fotbollen", dess kommersialism, extrema inkomstskillnader mellan fans och spelare, och dess fusk och ståhej, men som är mer resignerad och mer ironisk än en mer ultras-aktig hållning. Detta är, vilket antagligen har framgått, en attitydströmning som jag själv sympatiserar med och identifierar mig med. För jag stör mig på den ultrakapitalistiska världsfotboll som vi har idag, och försöker då och då sluta titta på kapitalistisk fotboll (typ Premier League, Champions League etc på tv), men dras hela tiden tillbaka in i det, för det är ändå så fantastiskt roligt, och skönheten i en Alves-överlappning och spänningen i en poäng för Stoke mot Chelsea kan inga ekonomiska system ta död på.

Därför det resignerade "motståndet".