Kommersialism och fotbollshipsters

$$$ £££ €€€ förändrar allting. Tom Young relaterar i en ny artikel på ett intressant sätt kommersialiseringen av toppfotbollen till den parallella framväxten av fotbollshipsters. Våra föräldrars generation (jag antar att Young är ungefär i min ålder, runt 30), säger Young, gick på matcher och så var det med det, men idag finns det fotbollsfans som intresserar sig lika mycket för klubbkulturer och fotbollssociologi som för matcherna i sig. Jag antar att det alltid i någon mån funnits folk som intellektualiserat fotboll, men Young har nog rätt i att denna grupps andel av de totala fansen har ökat de senaste åren. Jag tänker att det delvis måste ha med globaliseringen och den ökade tillgängligheten att göra: nu för tiden kan man kolla på fotboll från lite överallt på tv och på internet, och kontrasterna i allt omkring själva matchen blir då större och kanske mer intressanta. Så att när man sitter på en GAIS-pub i centrala Göteborg en vinterkväll så hör man hur 50-plussarna som dricker shots i baren hyllar Marcelo Bielsa och Athletic Bilbao samtidigt som de sågar Thatcher.

Young relaterar däremot inte fotbollshipsterns uppgång till globaliseringen per se utan till att ökad kommersialism ökat skillnaderna mellan topplag och bottenlag, vilket minskat antalet lag och fans som kan drömma om att vinna ligan och cupen, vilket gör att allt fler fans istället vänder sig till det kulturella. Han skriver:

"So what does football watching become once it's been robbed of competitive balance and replaced with FFP requirements and ownership models? The answer seems to be a sort of sociology A-level; a class system for fans, with arbitrary classifications and implied criticisms. Our parents' generation, whose relationship with the game involved merely going to a ground on Saturday to watch their team, has been replaced by a hyper-aware football bourgeoisie. /.../
As fans lose their ability to daydream of success and are faced so relentlessly with the financial realities of clubs, the result - a sort of football muso, obsessed with sociological nuances and moral judgments - seems almost inevitable. The moustaches still need to go though."

Hans reportage-anekdot om när Borussia Dortmund-experten och författaren Uli Hesse har högläsning på en pub i London, och där finns fotbollshipsters som inte ens förstår tyska (som Hesse läser på), är också mycket rolig.

Tom Young, "Why Everyone's A Snob Now", 30 maj

Årets fotbollsbild

Årets fotbollsbild hittills är för min del DN:s bild på BP-supportern Anders Ung, som var den ende BP-supportern på lagets bortamatch mot Mjällby.

"Den ensamme supportern Anders Ung tränade en gång ett pojklag i Brommapojkarna där hans son spelade. Men sedan flyttade han de 66 milen till Ystad för 20 år sedan. Han har inte varit på en hemmamatch sedan dess. /.../

Anders Ung berättar för Expressen att han, sedan flytten till Ystad, satt en gräns på 30 mil för att åka till matcherna.
– Det är vad jag hinner. Fram och tillbaka till Stockholm tar det sju timmar upp och sju timmar ner. Det blir lite häftigt."

-- DN 29 april

Briljant Schalkekampanj om att Draxler förlänger

från twitter: #Draxler durchs Ruhrgebiet. Diese LKW düsen jetzt durch die Städte 

und  verkünden die Verlängerung!

Att lagets mest lovande och kanske redan bästa spelare Mario Götze gick till Bayern sved förstås för alla fans av Dortmund. Det har varit en del snack om Schalkes motsvarande spelare Julian Draxler, och det har spekulerats om att BVB skulle lägga ett bud ("de skulle behöva hjärntvätta mig för att jag skulle gå dit", sa Draxler) eller att Bayern skulle göra det. Men idag har det blivit offentligt att Draxler förlängt sitt kontrakt med S04 i fem år, och Schalke har tryckt upp stora reklamtavlor som ska köras omkring i Ruhrområdet på lastbilar, och förkunna att Draxler "med stolthet och passion" stannar till 2018. Sug på den, BVB.