“We need to feel very proud. I can’t speak about the Tottenham that you have seen before but I am very happy with the way that we develop our philosophy. Today was a very good example of the way we want to play.”
“I am very pleased. The effort of my players was brilliant. In the end we deserved more but it was a very busy week. We showed maturity. It’s a very young team. What can we achieve? I don’t know. It’s impossible to set a limit. But we are very ambitious.”
Mauricio Pochettino efter matchen, 8 november 2015
Igår spelade Tottenham 1-1 borta mot Arsenal: på pappret ett bra resultat, mot ett lag som i år är en het kandidat till ligatiteln. Givet att Arsenal hade 9-10 skador medan Spurs i princip bara saknade Bentaleb och Chadli, som kanske inte ens hade varit startspelare om de varit tillgängliga, och att Spurs tog ledningen med 1-0 kan jag dock tycka att Spurs borde ha vunnit. Men som sagt, 1-1 är ändå helt okej. Det var den elfte matchen i rad utan förlust sedan den orättvisa 1-0-förlusten mot United i säsongspremiären, och det är inte bara jag som är mer upphetsad än på länge över Spurs. Dock vet vi från förra säsongen mm att Pochettinos lag tenderar att tappa i slutet av säsongen, men inte desto mindre, med Liverpool och Chelsea i princip i kris är 2015-16 en utmärkt chans för Spurs att sluta topp fyra för första gången sedan 2009-10.
Hur jämför sig då detta Spurs jämfört med tidigare upplagor?
2003-04: Glenn Hoddle får sparken efter 21 matcher i en klubb som underpresterat konsekvent sedan 1991. Santini tillsätts. Michael Brown och Ledley King vanligaste DM-paret. D Richards och A Gardner vanligaste mittbackarna.
2004-05: Santini slutar efter tolv matcher och ersätts av sin assistent Jol som bl a leder laget till 5-4-seger över Arsenal, men laget slutar nia i ligan. CB: King och Naybet. DM: Mendes och Carrick. Överlag ett mediokert lag även om King, Keane och Defoe var bra.
2005-06: ligger fyra stor del av säsongen men förlust i sista matchen mot West Ham (med lasagnerelaterad magsjuka) samtidigt som Arsenal vänder 1-2-underläge till 4-2-vinst efter hattrick av Henry gör att Spurs blir femma. CB: Dawson och King. DM: Carrick, Davids, Jenas, Murphy.
2006-07: Carrick till Utd (£19m), Zokora (£9m) och Berbatov (£11m) in. Spelar bra fotboll, många skador, femma i ligan. Berba och Keane stjärnor. Davids lämnar. DM: Zokora, Huddlestone, Murphy, O'Hara.
2007-08: köper Kaboul för £8m, D Bent för £19m (!), Bale för £5 m, Woodgate £8m (!), Hutton £9m (!) Säljer Defoe för £7 m, lånar ut D Murphy. Vinner ligacupen men kommer bara 11a (!) i ligan. Jol får sparken i slutet av oktober efter svag ligaform och stryk av Getafe i UEFA-cupen. DM: Zokora, Huddlestone, O'Hara.
2008-09: efter Spurs sämsta start i ligan nånsin, 2 p efter 8 matcher, får Ramos sparken och ersätts av Redknapp. Åtta i ligan (21 p efter Arsenal på fjärde plats!), Bent (!) bästa målskytt med 12 i ligan och 17 totalt. Köper bl a Modric för £16m, H Gomes £8m, D Bentley £15m från Blackburn, Pavlychenko £16m, Corluka £9m, Defoe £9m, Palacios £12m från Wigan. Säljer Keane för £19m till Liverpool och köper tillbaka honom för £12m i februari. Säljer Tainio och Chimbonda för £5m styck, Malbranque £7m, Kaboul £6m, Berbatov £31m till Utd. Woodgate (!) och King ordinarie CB, Zokora fjärde mest matcher och ordinarie DM, Modric också ur-ordinarie. Bentley 25 matcher i PL (ledsen smiley), Huddlestone 22, Palacios 11, O'Hara 15. Lennon 35, Bale 16. Så här i efterhand kan jag tycka att detta är ett extremt ojämnt lag. Att betala så mkt pengar för Heurelho Gomes, Bentley och Pavlychenko framstår som vansinne. Att ha Woodgate som ordinarie mittback, jag vet inte. Men Zokora var rätt bra såvitt jag kan minnas, och Lennon och Bale var ju kul på kanterna.
2009-10: för första gången sedan 1961 når Spurs den stora Europacupen, nu Champions League, efter att ha kommit fyra i ligan. Två lovande billiga värvningar och Kyle Naughton och Kyle Walker, mer suspekt att de gav £8m för usle Kaboul igen, och £10m för Crouch. Ut gick bl a Zokora för £8m, Bent för £10m och Kevin Prince-Boateng till Pompy för £4m. DM: Huddlestone (33 matcher i PL), Jenas (19), Palacios (33). CB: Kaboul (10), Bassong (28), King (20), Dawson (29), Woodgate (3). Rose, Walker och Livermore debuterar; Bale gör 22 matcher. Bentley bara 15 i PL. Defoe vinner målligan med 18 i PL; Crouch hade hade 8 på 38 matcher.
2010-11: femma i ligan (6p efter Arsenal som var fyra), åker ut i kvarten i CL mot Real Madrid. Värvningar: Sandro för £7m, Gallas fri transfer från Arsenal, vDv £9m, Pienaar £3m. Ut: bl a Bentley, O'Hara och Keane på lån. CB: Kaboul (13 matcher), Gallas (15), Bassong (8), Dawson (9), King (6) DM: Huddlestone (10), Jenas (12), Palacios (17), Sandro (19).
2011-12: fyra i ligan; låg fram till derbyförlusten med 5-2 mot Arsenal (som man då var 10p före) i februari trea och tappade sedan formen. Värvningar: Brad Friedel (gratis), Scott Parker £6m, Saha (gratis), Adebayor på lån. Ut: Woodgate (gratis), O'Hara £5m, Keane £3.5m, Palacios £6m, Hutton £3m, Pavlychenko £8m, Crouch £12m. Rätt imponerande transferfönster! Få så mkt pengar för mediokra spelare (även om det var synd att Palacios inte höll i längden), och Parker, Friedel och Adebayor som alla presterade in. Ut på lån bl a Bassong, Corluka, Jenas och Pienaar. CB: Kaboul (33 matcher), Gallas (15), Bassong (5), Dawson (7), King (21), DM: Huddlestone bara 2 matcher, Parker (29), Livermore (24), Sandro (23). Rätt gött lag! Jag gillade Spurs rätt mycket under hela Redknapps tid känns det som (Lennon och Bale!), men här var ju laget klart bättre än 2008-09 eller 2009-10 känns det som. Men trist med Kaboul och Gallas som mittbackar -- jag gillade inte någon av dem. Parker var ju däremot en briljant värvning och jag gillade också Sandro.(Niva var dock inte så positiv i mars 12.)
2012-13: eftersom Chelsea vann CL 2011-12 missade Spurs CL trots att de kom fyra 2011-12. AVB kommer in som manager. (Niva utvärderar Redknapps tid här, juni 2012.) Värvningar: Sigurdsson £8m, Vertonghen £10m, Adebayor £5m, Dembele £15m, Lloris £12m, Dempsey £6m, Holtby £1.5m. Ut: King pension, Corluka £5.5m, Bassong £5.5m, Kranjcar £5.5m, Pienaar £4.5m, Modric £33m, VdV £10m, Jenas. Tråkigt att bli av med Modric men annars ett bra transferfönster: en del dödkött ut och Sigurdsson, Vertonghen, Dembele och Lloris riktigt bra värvningar. Adebayor mindre bra... Spurs slutar femma på höga 72p, en poäng efter Arsenal och tre poäng efter CFC. Åker ut i kvarten i EL mot Basel efter att ha slagit ut Inter i åttondelen. Bale gör en magisk säsong, 21 mål i PL; Defoe 11, Dempsey 7, Adebayor 5. CB: Kaboul, Vertonghen, Gallas (vicekapten!), Dawson (kapten), Caulker. DM: Huddlestone, Parker, Dembele, Livermore.
2013-14: AVB får sparken i december och ersätts av Tim Sherwood. Spurs slutar sexa i PL på 69 p, tre poäng efter Everton på femte plats, 12 p (!) efter Arsenal på fjärde plats, fem p före Man U (!) på sjunde plats. I EL åker Spurs ut i 16-delen mot Benfica. Året då man säljer Bale till Real för £85m, även ut går Gallas och Bentley gratis, Caulker för £9m, Dempsey £6m, Parker £3.5, Defoe £8m till Toronto. In: Paulinho för £17m, Chadli £7m, Soldado £26m (!), Capoue £9m, Chiriches £8.5m, Eriksen £11m, Lamela £26m. Ett betydligt svagare transferfönster än 2012-13 och väl det som gjorde att sportchefen Baldini fick sparken 2014: Paulinho, Soldado, Chiriches är solklara fiaskovärvningar och Capoue och Lamela tveksamma. Eriksen och Chadli däremot riktigt bra value for money.
2014-15: Pochettino ny manager. Femma i ligan på 64 p, sex p efter Man U som fyra och sju p efter Arsenal som trea. I EL ut mot Fiorentina i round of 32. Harry Kanes genombrott, 21 mål i PL; Adebayor ett fiasko såklart. Soldado 1 enda mål i PL. Värvningar: Ben Davies, Dier £4m, Fazio £8m, Dele Alli £5m, Stambouli £5m. Ut: Gomes gratis, Livermore £8m (!), Sigurdsson, Dawson £6m, Sandro £10m, Naughton £5m. Spurs gick +£10m detta transferfönster. CB: Kaboul (kapten), Vertonghen, Chiriches, Dier, Fazio. DM: Stambouli, Capoue, Paulinho, Dembele, Mason, Bentaleb.
Så entusiastisk som jag är för Pochettinos Spurs vet jag inte om jag nånsin varit innan. Det var väl i så fall perioder av Jols och Redknapps tider med Lennon, Bale, Modric, Keane, Defoe m fl.
David Hytner börjar sin
matchrapport i Guardian så här:
"Lads, it’s Tottenham. The story that Roy Keane tells about the London club, which recalls a pre-match team talk from Sir Alex Ferguson, touched a nerve because for so many years, it has been accurate. Nice and tidy, but do they have the steel to win?
Mauricio Pochettino’s current crop are bucking a few stereotypes and they ought to have won this ferocious north London derby."
Hytner hyllar framför allt Dembele och Dele Alli som växlade mellan positionerna 8:a och 10:a. "Dembélé’s wiry strength, control and acceleration stood out while at times like these, it is impossible to look at Alli and realise that he is still only 19. His drive was relentless and some of his tricks were pretty nifty, too. With Santi Cazorla a virtual passenger because of an illness, Tottenham bossed midfield in the first-half. Wenger was forced to withdraw Cazorla at the interval." Och så här
analyserar Michael Cox mittfältsfighten, också i Guardian:
"Tottenham’s excellent organisation without the ball meant Mauricio Pochettino’s side dominated the midfield zone for long periods. Spurs were typically proactive and wonderfully cohesive in open play, with Arsenal’s best chances coming from the unlikely route of set-pieces and crosses.
Both teams were playing a 4‑2‑3‑1 formation, but the two coaches demanded different things from their attacking line of three. Arsène Wenger allowed Mesut Özil freedom to drift laterally into the channels, largely free from defensive duties, while Joel Campbell and Alexis Sánchez, converted forwards, took up aggressive positions high up against the opposition full-backs. At times, it looked like the home side were playing a 4-2-4.
Arsenal had plenty of attacking options but they left Francis Coquelin and Santi Cazorla exposed in the centre of midfield throughout the first half. Cazorla, in particular, endured an incredibly difficult game, repeatedly caught in possession by Tottenham’s midfielders – and he was substituted at half-time, with the midfield scrapper Mathieu Flamini introduced to provide much-needed steel.
Cazorla’s struggles were precisely because Pochettino took the opposite approach to Wenger, and Tottenham were excellent without the ball. His most advanced central midfielder, Mousa Dembélé, played an entirely different role from Özil, much closer to his two midfield colleagues and therefore in a position to close down, often starting the midfield pressure and setting an example to those behind. A high-tempo game based on pressing is perfect for the Belgian, who is physically impressive and capable of slaloming forward past opponents to launch attacks.
Crucially, Spurs’ wide players had strict instructions when they were attempting to regain possession. Érik Lamela and Christian Eriksen pushed inside, ensuring Spurs were capable of compressing Arsenal’s midfield space both vertically and laterally. Coquelin and Cazorla were often pressurised by two Spurs players, turning away from one opponent before encountering another immediately.
The central pressing of the wide players meant Spurs were often weak on the far side, and vulnerable to a switch of play out to the Arsenal full-backs. /.../"
Att Spurs kunde dominera mittfältet, och tvinga Wenger att göra det o-Wengerska bytet att sätta in den defensive spelaren Flamini istället för den mer kreativa Cazorla när de låg under, låter onekligen bra. Jag tyckte att det var lite konstigt när "Poch" sålde Stambouli och Capoue som verkade hyfsade, men det kanske räcker med omskolade Dier, Mason, Bentaleb, Dembele och Dele Alli. En mycket spännande uppställning på det centrala mittfältet!
Och det märks att det är optimism kring Spurs nu.
Nick Miller konstaterar i sin MBM i
Guardian att för några år sedan snackades det om att Spurs skulle gå om Arsenal i norra London (jfr
Bank mars 13); det blev inte sant då, men det skulle kunna falla in nu. Han och andra på
Guardian lyfter fram hur Pochettino gjort Spurs till en
"fountain of youth". Paul Doyle
utropar att Dembele äntligen presterar i enlighet med sin talang. Och på svenskafans osar det optimism, även om
derbyutvärderingen säger att det ändå inte är dags att prata om CL-platser. Vilket jag nog tycker att det är!
Efter 12 av 38 matcher ligger Spurs alltså femma på 21 poäng, 5 p efter ligaledaren, 3 p från CL-plats, 4 p före Liverpool och 10 p före Chelsea. Av CL-plats-konkurrenterna har Spurs förlorat (orättvist) borta mot Man U, slagit Man C hemma med fantastiska 4-1, kryssat 0-0 hemma mot Liverpool och kryssat borta 1-1 mot Arsenal. Så det är bara Chelsea av konkurrenterna som Spurs inte mött, och resultaten W1 D2 L1 är ändå rätt bra toppkonkurrentresultat hittills.
