Det blev en fjärdeplats till slut säsongen 2021-22, efter en mycket rafflande upplösning med kampen mot Arsenal om den sista CL-platsen. Överlag en rätt kul säsong tycker jag, om än inte helt lyckad.
SÄSONGENS HÖJDPUNKTER
Två vinster mot Man C
Vi hade Per på besök vid säsongsöppningen mot Man C och jag hade inte tänkt kolla, pessimist som jag är, men jo det blev ju en riktigt, riktigt gnetig 1-0-seger. Att Japhet Tanganga lyckades kontrollera (och upprepade gånger trycka till) Sterling var nog det jag minns mest av den matchen. 3-2 segern i vårvintern vår ju roligare.
Högformen från slutet av februari till början av april
Rätt lätt spelprogram då visserligen, men i vilket fall: väldigt kul att se Spurs med Kulu och Bentancur och utan de som man gjorde sig av med i januari, något av ett Conte-Spurs 1.0, ösa in mål och vinna en massa matcher.
3-0 hemma mot Arsenal
Tydligen största vinsten i NLD sen typ 80-talet.
SÄSONGENS BOTTENNAPP
Att få stryk av Chelsea om och om och om igen
0-3 hemma i ligan 19 september, 0-2 borta i Carabao Cup 5 januari, 0-1 borta i cupen 12 januari, och 0-2 borta i ligan 23 januari... Så irriterande och svagt. De matcher jag såg, de tre sista, var Spurs också helt utspelade. Framför allt den första i cupen var otroligt irriterande, där CFC såg ut att ha en eller två gubbar fler på banan. En total taktisk triumf av Tuchel! Hoppas att Conte kan göra något vettigt mot Chelsea nästa säsong.
Bortaförlust mot Arsenal med 3-1 (23 september)
Såg inte denna match, men vafan!? Så otroligt retligt efter deras usla säsongsstart och Spurs visserligen svajiga men ändå start med tre raka segrar.
0-3 hemma mot Manchester United
Jag såg visserligen inte denna match, som gick den enligt mig kassa tiden lördag kväll 18:30, men jo, det verkar ju varit ett fiasko deluxe. Och matchen som gav Nuno sparken vilket i o f s var en succé.
MATCHER JAG MINNS OCH SÄSONGENS MOODBOARD
Minns besynnerligt lite från de första månaderna på säsongen -- typ bara den inledande 1-0-vinsten mot Man City. Sen minns jag den rätt sega, sura förlusten med 1-0 borta mot West Ham den 24 oktober -- den såg jag på O'Learys i Kristianstad och var väl egentligen inte så kritisk som många andra, jag tyckte att det var en 50-50-match som Spurs lika gärna hade kunnat vinna. Men jag hade väl missat en del matcher däromkring och inte sett den större problematiken; med tanke på att Nuno fick sparken 6 dagar senare, och med tanke på att resultaten innan West Ham-matchen var vinster mot Newcastle och Villa men också förluster mot Arsenal, Chelsea och Crystal Palace, så borde jag kanske förstått de djuapre problemen.
Jag såg nog Contes första matcher, en lite frustrerande 0-0 mot Everton och en 2-1-seger mot Leeds, men sen minns jag inget förrän den härliga 3-0-segern mot Crystal Palace på annandagen. En fin hämnd för 0-3 förlusten borta två månader tidigare -- och poetisk rättvisa att Zaha blev utvisad! Över huvud taget minns jag annandagsmatcherna väldigt väl -- den 28 december blev det bara 1-1 borta mot Southampton och jag minns att Hasenhuttl hade sagt till sitt lag att spela väldigt hårt; de spelade snarast brutalt med massvis av efterslängar och jag minns att jag och pappa spekulerade i när utvisningen skulle komma . Det blev i den 39:e minuten, på en av de mest aggressiva spelarna efter en huvudlös glidtackling på Son i straffområdet, och även 1-1 på straff. Men tyvärr inget segermål! Det blev det däremot på nyårsdagen när Watford parkerade bussen och Sanchez otroligt nog knoppade in 1-0 i 96:e minuten! Matchen efter det är också oförglömlig, den otroliga 3-2-segern borta mot Leicester med två mål på övertid! Därefter de hemska Chelsea-matcherna som jag minns väl, men 2-3 förlusten hemma mot Saints missade jag faktiskt, minns inte varför. Också 0-2-förlusten mot Wolves tror jag att jag missade, eller har jag bara förträngt den? Den sura 0-1-förlusten borta mot Burnley, direkt efter 3-2-segern mot City, minns jag däremot alltför väl; underbart att tråkiga Burnley åkt ur PL nu.
Sen kom målkalasen 4-0 mot Leeds och 5-0 mot Everton när Matt Doherty plötsligt blev en storspelare! Torsk mot Man U 3-2 surt (missade den matchen -- också en lördagskväll) men sedan 2-0 mot Brighton den 16 mars, 3-1 mot West Ham 20 mars, 5-1 mot Newcastle 3 april och 4-0 mot Aston Villa 9 april -- perioden mellan 26 februari och den 9 april var en bra en! Sex segrar och en förlust, och 25-5 i målskillnad. (Och kanske också stöd för tesen att Contes lag är som bäst när de inte behöver jonglera cupspel och två matcher i veckan.) I vilket fall, så var väl detta den roligaste perioden på säsongen, när gamle syndabocken Doherty kom tillbaka, och några riktigt goa memes skapades -- t ex den mycket starka "Nessun dorma"-videon med Dohertys otroliga assist till Kanes volleymål mot Newcastle.
Sen var jag i Paris och missade en del matcher -- 3-1 hemma mot Leicester på 1:a maj missade jag eftersom vi var ute i solen hela dagen, 1-1 borta mot Liverpool lördag 7:e maj missade jag eftersom det var en lördagkväll och vi var på middag, ja inte ens 3-0 hemma mot Arsenal den 12:e maj såg jag live, eftersom vi var ute på restaurang då. Men jag såg matchen i efterhand, och det var en underbar känsla att gå förbi en bar på väg från en restaurang till en annan och kolla in på teven och se att det stod 1-0 till Spurs och att Arsenal hade en gubbe utvisad! Den riktigt sega 1-0-segern mot Burnley såg jag, inte mycket att se, och den avslutande 5-0-segern mot Norwich såg jag förstås.
TOPPSPELARE
Son
Romero
Kulusevski
Kane
Höjbjerg
FLOPPAR, SPELARE
Måtte de få sålt Ndombele och GLC, och kanske också Gil, i sommar.
(Fotnot. Jag trodde att jag hade gjort en sådan här utvärdering varje säsong -- men det verkar som att jag inte gjort någon sedan 2018-19. Mourinho-effekten?)
