Blåvitts Nynningen-tifo

En match i september 2019 förbluffade IFK Göteborgs tifogrupp mig och många med mig. Dagens tifo var nämligen en total, trogen pastisch på dubbel-omslaget till Nynningens LP 1974! Mycket fascinerande.

Skillnaden mellan Guardiolas och Klopps presspel

City’s pressing is different from that of Liverpool. Klopp’s pressing is almost purely designed to ensure the opposition concede possession inside their own third, therefore creating goalscoring chances. Liverpool want to trick the opposition into playing risky passes inside their own third.

Although City are happy enough to intercept the ball in advanced positions, they’re more focused on pressing so intensely that the opposition don’t even try to play their way out, and instead hoof hopeful passes downfield. For Klopp this isn’t useful, because it denies Liverpool the chance to counter-press and create a chance. For Guardiola it’s fine, because it allows City to build possession from deep again.

Sam Lee och Michael Cox, "Attack? No, Manchester City’s defence led them to the title", The Athletic, 4 augusti 2019.

Tottenham-förväntningar för säsongen 2019-20

Experterna är rätt ense om att Spurs kommer komma trea i Premier League 2019-20. Bland de sex experterna i Expressens PL-bilaga säger fem av sex det (Wilbacher det enda undantaget – han har Spurs utanför topp fyra), bland experterna i Aftonbladet säger alla det, de tre i Football Writers’ Podcast (5/8) säger det. I Totally Football Show (5 augusti) var deltagarna också ense. Michael Cox dömde ut Chelseas möjligheter – blivit av med sin bästa dribbler, assistmakare och målgörare förra säsongen, Pedro och Willian åldrande, inte en enda anfallare som skulle få plats i något av konkurrentlagen. Och Arsenal har förvisso stärkt anfallet men inte försvaret.

Det är svårt för mig att sätta Spurs annanstans än tredje plats. Förra året tippade jag dem femma – jag trodde på Arsenal och Chelsea över Spurs. Men när jag nu kollar på det igen så ser Spurs ändå starkare ut. Förra gången var många Tottenham-spelare trötta efter att Belgien och England gått långt i VM – det är väl ingen slump att Dier, Kane, Alli, Trippier m fl hade relativt skadedrabbade och svaga säsonger. Inför 2019-20 kan man hoppas på färre skador, och därmed också ett mindre utmattat lag i april.

Resultat per omgång de senaste fyra säsongerna:

2015-16: 70 p 3:e plats (efter Lei, AFC)
2016-17: 86 p 2:e plats (efter CFC)
2017-18: 77 p 3:e plats (efter ManC och ManU)
2018-19: 71 p 4:e plats (efter MaC, Liv, CFC)

Tottenhams säsong 2018-19

Inför säsongen väntade jag mig nog något i stil med detta: topp fyra, helst, och kanske, kanske en cupseger. Och så en respektabel CL-säsong. Och man får ändå säga att Spurs överträffade förväntningarna! Topp fyra fixades, CL-säsongen var magisk, och då kan man leva med att det inte heller denna gång blev några cupsegrar.

Höjdpunkter

3-0 mot Man Utd, augusti. Eriksens tidiga mål!

3-4 mot Man City i CL, april. Eufori!

3-0 mot Chelsea, december. Krossen!

Vertonghens magiska match mot Dortmund i CL bör också nämnas!

Bottennapp

1-2 mot Southampton, mars

1-3 mot Wolves, december

1-2 mot Watford

att inte vinna något av mötena mot Arsenal

Southampton-matchen var nog den största besvikelsen för mig på hela säsongen. Den här säsongen hade ingen gut punch i cuperna som förra årets otroligt sura förlust i FA-cup-semin mot Man Utd, men att tappa 1-0 mot sydkustlaget, efter att fullständigt ha spelat ut dem i  första halvlek och sen tappat allt sista halvtimmen -- det var surt på sitt eget sätt.

Det måste också sägas att Arsenal var väldigt mycket bättre än Spurs i deras 4-2-seger på Emirates. Där undrar man ju: vad fan hände? Varför var Spurs så flata? Utifrån den matchen blev jag riktigt skraj över att Arsenal i den lille men aggressive Torreira hade hittat sin lösning på defensiva mittfältet. Sen verkar senare tecken inte tyda på det rakt av, tack och lov. 

Toppspelare

Son

Sissoko (!)

Vertonghen

Besvikelser, spelare

Eric Dier hade en svag säsong, delvis orsakat och ursäktat av en massa skador. Vågar man hoppas på uppryckning 2019-20?

Kieran Trippier var riktigt svag. Inte lika bra framåt som tidigare, och en del missar bakåt, t ex att ge bollen till Pogba som skickade iväg Rashford till ett 1-0-mål och 1-0-seger för Man U i januari.

Kommentarer
En rätt svag säsong för Harry Kane pga så många skador, tyvärr! Låt oss alla be att hans anklar håller bättre i framtiden.

Tröttkörd trupp på våren vilket också syns i de svaga resultaten från omgång 27 och framåt... (3 vinster av 12.) Det behövs verkligen nya spelare, och man får väl hoppas att N'Dombele kan ersätta Dembele och lite därtill. Det centrala mittfältet var verkligen slitet i slutet.

Grönborg som akademisk tränare

DN hade en intressant text om Tre Kronors förbundskapten Rikard Grönborg härförleden. Grönborg studerade på college i USA och tränade ungdomar där, sen blev han scout för svenska J18, J20 och Tre Kronor, och därefter för förbundskapten för de tre lagen, i tur och ordning.

"På många sätt representerar Grönborg den nya typen av ledare som blir allt vanligare i de svenska hockeybåsen.

– Rikard har en mer akademisk inriktning i sitt arbete. Det är något som jag vet att spelarna uppskattar, säger Tommy Boustedt.

– Jag vet att det fortfarande finns de som tror att hockeytränare får spelare att prestera bättre genom att gapa och skrika i pauserna, men det är något som varken jag eller Rikard tror på, fortsätter Boustedt."

Malin Fransson, "Schweiz istället för NHL för akademiske kaptenen", Dagens Nyheter 9 maj 2019.

Slav- och oljepengarnas engelska trippel

City krossade Watford med 6-0 i FA-cup-finalen och säkrade den engelska trippeln (ligan, ligacupen, FA-cupen), och som Miguel Delaney på Independent konstaterade: "Today’s match should not have been analysed as a normal football match. It was a freak show that reflects the depressing financial disparity the game is heading towards". Ken Early börjar sin artikel väldigt snyggt:

"The strangest moment of Saturday’s FA Cup final came in the seconds after Manchester City’s sixth goal, when the camera cut from the mob of celebrating City players to Pep Guardiola, who was slumped on the bench with his head in his hands.

Pep looked less like a happy football coach watching his side make history and more like an anguished scientist whose prototype civil defence robot has just run amok at a trade show, slaughtering several bystanders. It looked as though he understood that the very scale of the victory had begun to devalue it, that City were now in the territory of negative marginal returns, that the reaction to this turkey shoot would go beyond appreciation and congratulation, towards accusation and perhaps even condemnation.

And so it proved. The Cup-winning manager’s post-match press conference is usually laudatory, but Pep’s ended with a journalist asking whether he, like his predecessor Roberto Mancini, had ever received any extra payments from City’s ownership group on top of his regular salary.

Guardiola looked about as angry as anyone has seen him since he arrived in England. “Do you know the question you’re asking me?” he hissed. “If I ever received money for another situation, right now, today? Honestly, do you think I deserve to have this type of question happen – what happened with Roberto I don’t know, the day we won the treble – if I received money from other situations? Oh my God. Are you accusing me of receiving money?”

You could say he did not dignify the question with a denial. This was not supposed to be happening. For Pep, the whole point of moving to City was to prove that he could succeed at a club that seemed to lack the advantages of the established giants."

Early diskuterar Peps vilja att göra något eget, efter att ha lyckats i två traditionsklubbar i form av FC Bayern och FC Barcelona, men att taktiken på ett sätt slagit tillbaka på honom eftersom få människor gillar eller ens respekterar oljepengarnas parveny. Early gör också en slående jämförelse med tidigare slösaktiga oligark-klubbar:

"At Wembley, City brought on three substitutes – Kevin de Bruyne, Leroy Sané and John Stones – each of whom would have been the best player in Watford’s team. There’s no magic or mystery about why their squad is so strong. They have a net transfer spend of more than £1.2 billion over the 11 seasons since the 2008 takeover. That’s almost 50 per cent more than their closest rival over that period – the Qatar-funded PSG – and half a billion pounds more than the team in third place, Manchester United.

Football has not seen anything like this before. The closest comparison is with Chelsea after the 2003 Abramovich takeover, but their spending was nowhere near as sustained or comprehensive. Yes, in the 11 seasons from 2003-4 to 2014-15 Chelsea were football’s biggest spenders, but their net outlay of £751 million was only 10 per cent more than City’s in the same period, even though City spent very little between 2003 and 2007. Chelsea’s net spend in those 11 seasons was 64 per cent of the total combined net outlay of Real Madrid and Barcelona, whereas City’s since 2008 is more than Real Madrid’s and Barcelona’s put together."

Jonathan Wilson låter också uppgiven och skräder inte orden i sin matchrapport från FA cup-finalen:

"There is no point pretending any more. Watford may have finished 11th in the Premier League but they were 48 points adrift of the champions. City and Watford are not playing the same game any more. /.../
Football is broken. /../
There have always been big clubs before, rich clubs, but never clubs whose status at the top of the game is so systemically secure. In 67 Premier League games this season one side had 70% possession or more; 15 years ago there was one. That is one in six games that are not in any meaningful sense a contest. Yes, no empire lasts for ever. Yes, City may falter. And, yes, there is something a little unfair that City’s very excellence is what makes these concerns so pressing. If anything, Clive, they have used their resources too well.
But Saturday was miserable, the traditional showpiece of the English season reduced to a grim parade, devoid of any drama, there to satisfy the propaganda wing of a faraway regime. /.../
It is desperately sad to say it but if the future is more mismatches like Saturday’s, or the sort of coronation procession that so many leagues have now become, maybe the least bad solution is just to let them go, let them have their super league."

Ken Early, "City's domination has been bought -- and they're paying the price", Irish Times.
Miguel Delaney, "Human rights abuses, questionable sponsors and Trump: how geopolitics are becoming the worrying root of football", Independent 3 mars 2018
Miguel Delaney, "FA Cup final result: Man City flex their muscle to leave helpless Watford trailing in their wake", Independent 19 maj 2019
Miguel Delaney, "Man City: Why a diminished treble leaves fans with greater questions ahead of the FA Cup final", Independent 18 maj 2019
Jonathan Wilson, "Manchester City's sky blue smashing of Watford proves football is broken", Guardian 19 maj 2019

Pochettinos lån från Simeone

Pochettino har börjat köra en del (stora) matcher i svart kostym med svart skjorta och slips. En slags gangster/hårding-stil. Snodd från Diego Simeone förstås. Så i onsdags, i andra mötet med Man City i CL-kvartsfinalen. Denna gången stannade Simeone-"lånen" dock inte vid hans outfit, utan en läckt video från firandet i omklädningsrummet efteråt visar att Poch där körde också Simeones "cojones"-gest. En argentinsk grej? Eller ett direkt lån från Simeone?