Kommersialism och fotbollshipsters

$$$ £££ €€€ förändrar allting. Tom Young relaterar i en ny artikel på ett intressant sätt kommersialiseringen av toppfotbollen till den parallella framväxten av fotbollshipsters. Våra föräldrars generation (jag antar att Young är ungefär i min ålder, runt 30), säger Young, gick på matcher och så var det med det, men idag finns det fotbollsfans som intresserar sig lika mycket för klubbkulturer och fotbollssociologi som för matcherna i sig. Jag antar att det alltid i någon mån funnits folk som intellektualiserat fotboll, men Young har nog rätt i att denna grupps andel av de totala fansen har ökat de senaste åren. Jag tänker att det delvis måste ha med globaliseringen och den ökade tillgängligheten att göra: nu för tiden kan man kolla på fotboll från lite överallt på tv och på internet, och kontrasterna i allt omkring själva matchen blir då större och kanske mer intressanta. Så att när man sitter på en GAIS-pub i centrala Göteborg en vinterkväll så hör man hur 50-plussarna som dricker shots i baren hyllar Marcelo Bielsa och Athletic Bilbao samtidigt som de sågar Thatcher.

Young relaterar däremot inte fotbollshipsterns uppgång till globaliseringen per se utan till att ökad kommersialism ökat skillnaderna mellan topplag och bottenlag, vilket minskat antalet lag och fans som kan drömma om att vinna ligan och cupen, vilket gör att allt fler fans istället vänder sig till det kulturella. Han skriver:

"So what does football watching become once it's been robbed of competitive balance and replaced with FFP requirements and ownership models? The answer seems to be a sort of sociology A-level; a class system for fans, with arbitrary classifications and implied criticisms. Our parents' generation, whose relationship with the game involved merely going to a ground on Saturday to watch their team, has been replaced by a hyper-aware football bourgeoisie. /.../
As fans lose their ability to daydream of success and are faced so relentlessly with the financial realities of clubs, the result - a sort of football muso, obsessed with sociological nuances and moral judgments - seems almost inevitable. The moustaches still need to go though."

Hans reportage-anekdot om när Borussia Dortmund-experten och författaren Uli Hesse har högläsning på en pub i London, och där finns fotbollshipsters som inte ens förstår tyska (som Hesse läser på), är också mycket rolig.

Tom Young, "Why Everyone's A Snob Now", 30 maj

Årets fotbollsbild

Årets fotbollsbild hittills är för min del DN:s bild på BP-supportern Anders Ung, som var den ende BP-supportern på lagets bortamatch mot Mjällby.

"Den ensamme supportern Anders Ung tränade en gång ett pojklag i Brommapojkarna där hans son spelade. Men sedan flyttade han de 66 milen till Ystad för 20 år sedan. Han har inte varit på en hemmamatch sedan dess. /.../

Anders Ung berättar för Expressen att han, sedan flytten till Ystad, satt en gräns på 30 mil för att åka till matcherna.
– Det är vad jag hinner. Fram och tillbaka till Stockholm tar det sju timmar upp och sju timmar ner. Det blir lite häftigt."

-- DN 29 april

Briljant Schalkekampanj om att Draxler förlänger

från twitter: #Draxler durchs Ruhrgebiet. Diese LKW düsen jetzt durch die Städte 

und  verkünden die Verlängerung!

Att lagets mest lovande och kanske redan bästa spelare Mario Götze gick till Bayern sved förstås för alla fans av Dortmund. Det har varit en del snack om Schalkes motsvarande spelare Julian Draxler, och det har spekulerats om att BVB skulle lägga ett bud ("de skulle behöva hjärntvätta mig för att jag skulle gå dit", sa Draxler) eller att Bayern skulle göra det. Men idag har det blivit offentligt att Draxler förlängt sitt kontrakt med S04 i fem år, och Schalke har tryckt upp stora reklamtavlor som ska köras omkring i Ruhrområdet på lastbilar, och förkunna att Draxler "med stolthet och passion" stannar till 2018. Sug på den, BVB.

Klubbarna med störst inkomster, och har Schalke chans att komma tillbaka?

Som alla andra som inte har ett hjärta av sten och är född varken i Gelsenkirchen eller Madrid älskade jag BVB:s kross av Real Madrid i onsdags. Men som (svenskt) Schalkefan blev jag också avundsjuk, inte för första gången den här CL-säsongen, på Dortmundfansen som får se sin klubb spela så fin fotboll och vinna stort. Samtidigt har Schalke slirat runt omkring fjärdeplatsen i Bundesliga, som ger kval till CL nästa säsong vilket är hur viktigt som helst, och jag har funderat lite på vilken chans det finns att Schalke kan komma tillbaka inte bara till CL utan också möta en ny vår som BVB gjort de senaste åren (skildrat fint av Uli Hesse här), efter sin ekonomiska kris 2006. Just nu har Schalke ett ojämnt lag -- geni i Draxler, toppkvalitet i Huntelaar, men också en hel del inlån, en hel del skador, och enligt fansen för många spelare med höga löner som inte brinner för klubben. Och på det en tveksamhet som vägrar lägga sig om huruvida Jens Keller verkligen är rätt tränare för Schalke och om han får fortsatt kontrakt efter den här säsongen.

Bayern och BVB dominerar nu, "det spanska förhållandet" som Uli Hoeness pratade om, och pessimister tolkar Götzes övergång som att Bundesliga t o m kan vara på väg till att vara ensidigt dominerad av Bayern. Ligatrean Leverkusen tycks långt ifrån toppduon och verkar bli av med sina målmaskiner Schürrle och Kiessling till sommaren. Men Schalke då!?!? Åtminstone en sak talar för att Schalke skulle kunna bli något: $$$. Enligt revisionsfirman Deloittes lista över de fotbollsklubbar som tjänar mest pengar i världen så hamnar Schalke 04 faktiskt på plats 14, med intäkter på 175 miljoner pund, vilket gör dem trea i Tyskland efter överlägsna Bayern på 369 miljoner (alltså mer än dubbla Schalke!) och Dortmund på 189. Så här ser topp 20, som jag hämtar från Wikipedia, ut:

plats -- lag -- intäkter i £ -- plats 2010-2011
1 Real Madrid -- 512.6 -- 1
2 Barcelona -- 483.0 -- 2
3 Manchester United -- 395.9 -- 3
4 Bayern Munich -- 368.4 -- 4
5 Chelsea -- 322.6 -- 6
6 Arsenal -- 290.3 -- 5
7 Manchester City -- 285.6 -- 12
8 Milan -- 256.9 -- 7
9 Liverpool -- 233.2 -- 9
10 Juventus -- 195.4 -- 13
11 Borussia Dortmund -- 189.1 -- 16
12 Internazionale -- 185.9 -- 8
13 Tottenham Hotspur -- 178.2 -- 11
14 Schalke 04 -- 174.5 -- 10
15 Napoli -- 148.4 -- 20
16 Marseille -- 135.7 -- 14
17 Lyon -- 131.9 France 17
18 Hamburg -- 121.1 -- 18
19 Roma -- 115.9 -- 15
20 Newcastle United -- 115.3 -- 25 

Som sagt så klagar fansen på höga löner (en rest från Felix Magaths tid) och obalanserad trupp, och klubben har enligt Svenska fans-sidan stora lån med höga räntor, men inkomsterna är åtminstone rejäla. Det är också notabelt att så sent som 2009-10 och 2010-11 hade Schalke (140, 202 milj) klart större inkomster än Dortmund (105, 139 milj), som förstås kommer dra ifrån i år med sina stora CL-inkomster.

---
mer om Deloitte Football Money League: Guardian 24 januari i år.

---
uppdatering 1 maj
Dagen efter att jag skrev detta inlägg funderade Raphael Honigstein på Guardian på samma tema: kan Schalke utmana det groende duopolet i Bundesliga? Schalkes klubbdirektör har uttalat sig om att S04 minsann är på nivå med BVB (vilket knappast övertygar någon just i dessa dagar...), och Honigstein konstaterar att om någon klubb ska kunna utmana Bayern och BVB så är det Schalke:

"a lack of real competition at the very top – Leverkusen are too pleased to be there, while everyone else is either useless (Stuttgart, Bremen, Wolfsburg, Hamburg) or only there by the grace of one extraordinarily good campaign (Freiburg, Frankfurt, Mainz) – puts Tönnies' club in a strong strategic position. For their sake and the league's, they must take it."

Och jo, med tanke på Schalkes stora intäkter som vi ser i Deloitte Money League verkar detta väl rimligt, även om jag inte ser varför Leverkusen eller Hamburg inte skulle kunna utmana också.

"Ingen gillar oss"

Vilka fans sjunger "ingen gillar oss"? I Sverige tänker jag på AIK. Sången "No one likes us, we don't care" till melodin från Rod Stewarts "Sailing" kommer från huliganberyktade Millwall. Och i Tyskland sjunger Schalkefansen: "wir sind Schalker, keiner mag uns, scheiss egal". Finns det en viss typ av klubb som är mer benägen att ta till sig en sång som denna? Jag kan åtminstone inte se någon likhet mellan AIK, Millwall och Schalke.

Bayer Leverkusens image

1903 tog en arbetare från kemifabriken Bayer, där aspirinet uppfanns 1897, initiativ till att starta en fotbollsklubb och skrev, med underskrifter från 170 kollegor, ett brev till företagsledningen och bad om stöd. Detta beviljades och 1904 grundades sportföreningen TSV Bayer 04 Leverkusen. Som ett lag med en så stark koppling till ett stort företag har föreningen av allt att döma vissa imageproblem -- samtidigt som det finns en given arbetarklasscred i det, så finns det ju också något kapitalistiskt med det. (Oh vilken djävulsk dialektik!) Wikipedias sida om Bayer Leverkusen är klockren om detta så jag citerar rakt av, utan att bankonivaskt låtsas om att jag skrivit detta själv:

In contrast to many other German football clubs, which hold close ties to their working class roots, Bayer Leverkusen strives for a clean, family-friendly image. The BayArena has the reputation of being one of the most family-friendly football stadiums in Germany. Ironically, Bayer 04 was the first Bundesliga club whose fans identified themselves as Ultras and the city of Leverkusen is one of the old industrial cities of Germany.
Bayer Leverkusen is perceived by some to have an ongoing image problem of a different sort. Although they are a financially healthy club with a stable of strong players, many fans of the traditional clubs denounce Bayer Leverkusen as being a "plastic club", without traditions or a committed fan base, existing solely as a creation of their rich pharmaceutical company sponsor – Bayer AG. As a result, the club and their fans have started to emphazise their industrial origins with proudness, calling themselves "Werkself" (Eng. "Factory team", "Millhanders") or "Pillendreher" (Eng. "Tablet twisters").
However, this is not a unique phenomenon in football. Other famous clubs such as PSV Eindhoven, FC Carl Zeiss Jena and Sochaux share a similar reputation of being works teams. As distinguished from the various Red Bull teams (Salzburg, New York and Leipzig) which has been established or redefined in the recent past primarily for commercial reasons, the formation of Bayer Leverkusen was motivated by the idea of promoting the conditions of living of the local factory workers at the beginning of the 20th century. In due consideration of the tradition of the factory squad UEFA allows Bayer Leverkusen, in contrast to Red Bull Salzburg, to use the brand name of Bayer in European club competitions.

Stor Bayernmajoritet på Glenn's ikväll

Ikväll kollade jag på Bayern - Barca på Glenn's på Friggagatan, 4-0. Man har ju märkt den senaste åren, kanske ett-två år, kanske sedan Zlatan lämnade Barca, att katalanerna är långt ifrån älskade på svenska sportbarer. Jag kommer ihåg att jag skrockade i februari 2011 när Guardians Barney Ronay tog avstånd från Barcas tiki-taka i favör för Stokes kick-and-rush, men sedan dess verkar det som att majoriteten av den fotbollsintresserade världen svängt över på Ronays sida, eller åtminstone tagit avstånd från Barca -- de blev för dominanta. När jag såg Milan - Barca på O'Learys vid Norrtull för någon månad var Milanmajoriteten gigantisk. Men inför ikväll var jag genuint osäker: har FC Bayern något enda fan i Sverige? Att Dortmund har fans är klart -- de är ju poplaget, hipsterlaget, gruvarbetarlaget, comebacklaget som alla älskar. St Pauli dito. Men FC Bayern? Inte mycket aktivite på Svenska Fans i alla fall. Men tja, det fanns inga matchtröjor eller halsdukar på sportbaren ikväll, inte som när Liverpool spelar, men uppskattningsvis 80 procent av de som gjorde ljud ifrån sig gjorde det på sätt som antydde att de hejade på Bayern, eller i alla fall mot Barca. Jonathan Wilson hade en magisk text på Guardian idag om skiftet mellan två gigantiska lag ("Pep past against Pep future in a Pep-less present that could mark the transition from one generation to the next"); själv nöjer jag mig med att diskutera tevefansociologi.

---
Thomas Müller (två mål, en assist, en målgörande obstruktion) var kung idag. Nämnde Barney Ronay hade också en fantastisk text om Müller -- Raumdeuter -- nyligen.