Blåvitts Nynningen-tifo

En match i september 2019 förbluffade IFK Göteborgs tifogrupp mig och många med mig. Dagens tifo var nämligen en total, trogen pastisch på dubbel-omslaget till Nynningens LP 1974! Mycket fascinerande.

Fisken stinker från huvudet

Det är kris i Schalke 04, en av Europas mest krisbenägna, känslomässiga, övertaggade klubbar. Roberto di Matteos anti-fotboll retar gallfeber på fansen, särskilt när den nu under våren inte ens lett till resultat. Efter förlusten mot Köln förra helgen förklarade klubben att KP Boateng och Sidney Sam inte får spela mer för klubben utan ska säljas i sommar, och Marco Höger som -- hur man man bli förvånad? -- var usel som högerback mot Köln blev avstängd en vecka av mystiska skäl, för dålig attityd. Hemma mot Paderborn i lördags var Schalkefansen förhandsbestämt helt tysta första 45 minuterna, enligt överenskommelsen att man bara skulle jubla om laget spelade med hjärta. Laget spelade uselt, 0-0 i paus och fansen buade ut laget, "Scheiss Millionäre". Till slut vann Schalke med 1-0 på ett självmål i 89:e men fansen var ändå rasande. Och jag gillar banderollen ovan: "Fisken stinker från huvudet", med klubbens ordförande Clemens Tönnies initialer rödmarkerade.

Žižkov ultras

Min tjeckiska favoritklubb Viktoria Žižkov verkar gått rogue. När jag gick på matcher typ varje år 2006-2010 utmärktes läktarkulturen mest av att dricka öl trots att hemmamatcherna spelas 10:15 på söndagar, samt (relaterat) äldre alkisar som spelade munspel i paus. (Jfr min kompis Bens inlägg här och här.) Men nu verkar deras ultras taggat till rejält sedan dess. Klubbens officiella facebook-konto lade idag upp bilden som är återgiven ovan, med kommentaren (översatt av google translate): "så ska det se ut". Inte den typiska klubb-attityden till maskerade fans med bengaler!?

Genom samma facebook-konto hittar jag också denna bild:

Eftersom jag är väldigt intresserad av fenomenet med vänföreningar (jag har tidigare i förbifarten nämnt Schalke och Vardar Skopje), så blir jag glad av att se banderollen som proklamerar Viktoria Žižkovs vänskap med den polska klubben Cracovia Krakow. När jag var i Polen och hälsade på en kompis för några år sen var vi på fest med punkare, och då pratade de bland annat om vilken som är "den alternativa" klubben i Polen -- tyvärr kan jag inte komma ihåg ifall detta var Cracovia. (Närmare bestämt tror jag att det var Polonia Warszawa, andraklubben i huvudstaden. De är också vänklubb med Cracovia. Polonia, Cracovia och Viktoria har också det gemensamt att de var dåliga under kommunismen, då de armésponsrade klubbarna -- Legia i Polen, Sparta i Tjeckoslovakien -- var mest framgångsrika.) Wikipedia säger om Cracovias karaktär endast: "Since December 2009 Cracovia cooperates with 1860 Munich. Cracovia are seen as the supposedly "Jewish team" of the city, though in reality the large majority are working-class Catholics." Man kan läsa om rivaliteten mellan Cracovia och Wisla här. Cracovia är åtminstone det mindre laget i Krakow -- så kanske "det alternativa laget" på så vis. Det största rivaleriet i polsk fotboll är mellan Wisla Krakow och Legia Warszawa.

Missa inte heller Viktorias klubbhymn:

Uppdatering, mars 2016:
Jag har snavat över ännu en Žižkov-Cracovia-bild:

Hoffenheims fanklubb för akademiker

Slavia Intellectuals -- riktigt go fanklubb till Slavia Prag, den tjeckiska 

huvudstadens medelklasslag. Foto fran Flickr.

Die Zeit hade i augusti en rolig artikel om att Hoffenheim, en "traditionslös" klubb, som enda klubb i Bundesliga har en särskild fanklubb för akademiker.

Makedonsk flagga pa Nordkurve --> polisen gick bananas

I augusti spelade Schalke 04 hemma mot grekiska PAOK Saloniki i kvalet till Champions League. Schalkes ultras har av nagon anledning en vänskaplig relation med den makedonska klubben Vardar Skopje, och viftade därför med en makedonsk flagga pa Nordkurve. Detta provocerade de idiotiska nationalisterna i PAOK-klacken till den grad att de hotade med att storma Nordkurve för att slass, vilket förstas borde ha fatt polisen att bevaka PAOK-klacken och se till att de inte kom nagonstans, men istället valde poliserna att själva storma Nordkurve för att ta ner flaggan! Helt bisarrt -- att förebygga nagot beklagligt genom att själva göra just det beklagliga. Bisarrt nog hävdade polisen att den makedonska flaggan var "hets mot folkgrupp"!

Polisens vidriga insats gjorde att till och med BVB:s fans uttryckte söd för Schalkefansen, med banderollen "Das wahre Gesicht der Polizei in NRW Sonntag bei uns Mittwoch in GE", alltsa NRW-polisen visade sitt sanna ansikte hos oss i söndags och i GE i onsdags, och även med den i Nordrhein-Westfalens fotbollsarenors förbjudna sloganen "ACAB".

--

Schalkes hemsida, 11 Freunde.

Kommersialism och fotbollshipsters

$$$ £££ €€€ förändrar allting. Tom Young relaterar i en ny artikel på ett intressant sätt kommersialiseringen av toppfotbollen till den parallella framväxten av fotbollshipsters. Våra föräldrars generation (jag antar att Young är ungefär i min ålder, runt 30), säger Young, gick på matcher och så var det med det, men idag finns det fotbollsfans som intresserar sig lika mycket för klubbkulturer och fotbollssociologi som för matcherna i sig. Jag antar att det alltid i någon mån funnits folk som intellektualiserat fotboll, men Young har nog rätt i att denna grupps andel av de totala fansen har ökat de senaste åren. Jag tänker att det delvis måste ha med globaliseringen och den ökade tillgängligheten att göra: nu för tiden kan man kolla på fotboll från lite överallt på tv och på internet, och kontrasterna i allt omkring själva matchen blir då större och kanske mer intressanta. Så att när man sitter på en GAIS-pub i centrala Göteborg en vinterkväll så hör man hur 50-plussarna som dricker shots i baren hyllar Marcelo Bielsa och Athletic Bilbao samtidigt som de sågar Thatcher.

Young relaterar däremot inte fotbollshipsterns uppgång till globaliseringen per se utan till att ökad kommersialism ökat skillnaderna mellan topplag och bottenlag, vilket minskat antalet lag och fans som kan drömma om att vinna ligan och cupen, vilket gör att allt fler fans istället vänder sig till det kulturella. Han skriver:

"So what does football watching become once it's been robbed of competitive balance and replaced with FFP requirements and ownership models? The answer seems to be a sort of sociology A-level; a class system for fans, with arbitrary classifications and implied criticisms. Our parents' generation, whose relationship with the game involved merely going to a ground on Saturday to watch their team, has been replaced by a hyper-aware football bourgeoisie. /.../
As fans lose their ability to daydream of success and are faced so relentlessly with the financial realities of clubs, the result - a sort of football muso, obsessed with sociological nuances and moral judgments - seems almost inevitable. The moustaches still need to go though."

Hans reportage-anekdot om när Borussia Dortmund-experten och författaren Uli Hesse har högläsning på en pub i London, och där finns fotbollshipsters som inte ens förstår tyska (som Hesse läser på), är också mycket rolig.

Tom Young, "Why Everyone's A Snob Now", 30 maj

Årets fotbollsbild

Årets fotbollsbild hittills är för min del DN:s bild på BP-supportern Anders Ung, som var den ende BP-supportern på lagets bortamatch mot Mjällby.

"Den ensamme supportern Anders Ung tränade en gång ett pojklag i Brommapojkarna där hans son spelade. Men sedan flyttade han de 66 milen till Ystad för 20 år sedan. Han har inte varit på en hemmamatch sedan dess. /.../

Anders Ung berättar för Expressen att han, sedan flytten till Ystad, satt en gräns på 30 mil för att åka till matcherna.
– Det är vad jag hinner. Fram och tillbaka till Stockholm tar det sju timmar upp och sju timmar ner. Det blir lite häftigt."

-- DN 29 april

"Ingen gillar oss"

Vilka fans sjunger "ingen gillar oss"? I Sverige tänker jag på AIK. Sången "No one likes us, we don't care" till melodin från Rod Stewarts "Sailing" kommer från huliganberyktade Millwall. Och i Tyskland sjunger Schalkefansen: "wir sind Schalker, keiner mag uns, scheiss egal". Finns det en viss typ av klubb som är mer benägen att ta till sig en sång som denna? Jag kan åtminstone inte se någon likhet mellan AIK, Millwall och Schalke.

Fotbollsromantik och huliganromantik

Romantik är en viktig och positiv del av fotbollen. Men ibland går den för långt. I hyllningarna av det passionerade och exotiska sker en glidning till hyllningar av huliganism och liknande. Så läste jag en artikel i New Yorker om Besiktas fotbollsfans, som hyllar fansens passion -- det är fint -- och lyfter fram huliganism och våld som indikatorer på just passionen. Är inte det en "problematisk" (jag är akademiker!) glidning?

Soccer is taken extremely seriously in Turkey. In 1981, a match between two Izmir teams, Kar_iyaka and Göztepe, drew eighty thousand spectators. At a practice game between the same rivals in 2003, a fan was stabbed to death. Even by the high European standard of soccer fanaticism, it’s rare to find such large-scale, life-and-death investment surrounding a match by two second-tier competitors from the same city.

Elif Batuman, "Life Among Turkey's Soccer Fanatics", New Yorker 7 mars 2011

"Stå upp som en riktig man"

Jag var på Redbergslid - Ystads IF i handbollens elitserie. I andra halvlek råkade RIK:s Richard Lönn ut för en allvarlig skada då han föll handlöst baklänges. Matchen avbröts i femton-tjugo minuter medan ambulansen inväntades. Vid ett tillfälle under denna väntan skanderade Ystad-klacken "Stå upp som en riktig man".

Det är fan i mig en av de mest smaklösa ramsor som finns. Okej om någon filmar, men när Lönn ligger och väntar på ambulans? Fy fan. Lönns lagkamrat Oskar Ysander tog några kliv bort mot Ystad-klacken och ropade något argt - och fick rött kort för det! Riktigt hårt av domaren. Enligt Göteborgs-Posten ska Ysander ha spottat mot bortafansen, men med tanke på att han var en 20-25 meter ifrån dem så kan han knappast ha orsakat någon skada på dem.. Jag blev spontant glad över att Ysander försvarade sin lagkamrat mot den idiotiska ramsan.

Förslag på regeländringar

Rio-Kalle: klassisk kepsbärare. Staty utanför Olympia i Helsingborg

Jag läser The Guardians högkvalitativa fotbollsbevakning på nätet rätt flitigt, och är inte ensam; denna contrarian, intellektuella fotbollsbevakning får ständigt mängder av kommentarer. Som jag uppfattar det finns det tre typer av kommentatorer där:

1. ironiska, intelligenta kommentatorer som påfallande ofta refererar till Football Manager och allmänt uppvisar stor likhet med själva skribenterna på Guardian Football.
2. klubbidioter - folk som är helt enögda, inte kan skriva ut namnet på sina lags fiender, osv. En otroligt irriterande grupp.
3. övriga.

Guardian-skribenten Barney Ronay frågade häromveckan på twitter om förslag på regelförändringar i fotbollen, och fick då några goa svar som i allra högsta grad kommer från den första gruppen ovan.

@barneyronay Anyone kissing the badge to be forced into a civil union with the chairman of the club.

@barneyronay a strict designation system for boot colours. Eg white boots only available after multi-stepover test passed.

@barneyronay All substitutes must wear flat caps in honour of the working class heritage of the game

@barneyronay Electrify the shoulders of referees to punish any player who laughingly places their hand on their shoulder after being booked.

@barneyronay any player slapping the ground in agony with the other forearm over their face MUST be taken to hospital immediately.

@barneyronay If you're stretchered off but get back up, you have to play the remainder of the match on the stretcher, a la crab football

@barneyronay Any defender who raises their arm to indicate offside must immediately be substituted.

Jag läser dessa förslag, som samling, som uttryck för en av de många hållningarna till fotboll i västvärlden idag. En hållning som i någon mån är "mot den moderna fotbollen", dess kommersialism, extrema inkomstskillnader mellan fans och spelare, och dess fusk och ståhej, men som är mer resignerad och mer ironisk än en mer ultras-aktig hållning. Detta är, vilket antagligen har framgått, en attitydströmning som jag själv sympatiserar med och identifierar mig med. För jag stör mig på den ultrakapitalistiska världsfotboll som vi har idag, och försöker då och då sluta titta på kapitalistisk fotboll (typ Premier League, Champions League etc på tv), men dras hela tiden tillbaka in i det, för det är ändå så fantastiskt roligt, och skönheten i en Alves-överlappning och spänningen i en poäng för Stoke mot Chelsea kan inga ekonomiska system ta död på.

Därför det resignerade "motståndet".